Synd enligt Tillich och McFague...

I det nedanstående reflekteras över syndbegreppet som det kommer till uttryck hos teologerna Paul Tillich och Sally McFague, vilket också sätts i relation till delar av syndbegreppet i Luthers teologi. Ambitionen är inte att formulera en uttömande teologi med avseende på synden. Snarare är förhoppningen att väcka nya tankar till föda för vidare reflektion och förståelse av synden som begrepp.

Synden i Tillich teologi
Syndbegreppet i Paul Tillich teologi är utpräglat antropocentriskt. Synden utgör, enligt Tillich, det tillstånd av främlingsskap inför det egna jaget, den egna existensen, som varje människa konfronteras med just genom att vara till. Synden kan sägas vara ett existensiellt tillstånd av främlingsskap inför det egna varandet. Tillich menar inte att begreppet synd ska eller kan ersättas av begreppet främlingsskap. Han menar att begreppet existensiellt främlingsskap fångar innebörden av synden och att detta främlingsskap har sin grund och orsak i att människan har vänt sig bort från sin egen tillhörighet. Denna bortvändhet – det är synden i sig och det människan vänder sig ifrån är den egna gudstillhörigheten. Symptomen på, eller konskvenserna av, detta befrämligade tillstånd ger sig till känna på flera sätt.

En konsekvens är ”otro”. Tillich menar att människan är kognitivt avskild från ”deltagande i Gud” – vilket inte ska misstas som ett förnekande av Gud. Han menar att otro är separationen av människas vilja från Guds vilja, att människan vänder bort sin kärlek från Gud och riktar den mot sig själv. Synden som sådan berör endast människans relation till Gud och inte relationen till kyrkliga, sociala eller moraliska normer. En ytterligare konsekvens är människans hybris. I sin hybris upphöjer människan sig och ser sig själv som tillvarons centrum och förnekar sin egen ändlighet. Ytterligare en konskevens är människans lystnad och begär. Med sig själv som centrum söker den befrämligade människan att med omätlig aptit begära delar av tillvaron och faller då in en lystnad som som inte kan mättas – vilket leder till självdestruktiva beteende-mönster. Konsekvenserna är flera men synden i Tillich teologi är endast en – människans bortvändhet från Gud.

Tillich syndabegrepp har gemensamma drag med Luthers. Även om Luther inte använder motsvarande terminologi för människans belägenhet så finns det utrymme för en liknande förståelse av människans upplevelse av det som Tillich kallar främlingsskap. Luther skriver:

"Då denna tro alltså kan råda endast i den inre människan enligt Rom 10 (v 10): 'Hjärtats tro leder till rättfärdighet', och då den ensam gör rättfärdig, är det tydligt, att den inre människan alls inte kan rättfärdig-göras, frigöras eller frälsas genom något yttre verk eller gärning, och att gärningarna, vilka de än är, inte har någon betydelse för detta. Likaså är det tvärtom endast genom hjärtats gudlöshet och otro och inte genom någon yttre synd eller gärning, som människan blir en anklagad syndaträl, värd att fördömas." (Luther s. 10)

Upplevelsen av syndens inre konsekvens och ursprung finns alltså förankrad hos Luther men beskrivs av Tillich med ett annat språk och ur en annan filosofisk utgångspunkt. Likaså kommer Tillich begrepp nära de olika förståelser av människans existensiella situation som kommit till uttryck hos bl.a. Ignatius av Loyola som talar om ”misströstans träsk” och ”själens mörka natt” - andra ord för den upplevelse som Tillch kallar existensiellt främlingsskap.

Beskriven som sådan har synden en stor betydelse och gör det möjligt att tala om synd på ett relevant sätt idag. Inte minst i våra tider av konsumtionshysteri och utseendefixering. Präglas inte vårt samhälle av en struktur fylld av hybris och lystnad? Marknaden förser människan med mål som aldrig kan uppnås och människan i sin hybris och lystnad kastar sig in en utåtriktad jakt som inte har något slut. Utbrändheten vittnar om människans hopplösa jakt efter sitt förlorade självdefinierande centrum. Angeläget är då att med Tillich lyfta fram Jesus som människans nemesis – den som tar sig an människans hybris och visar vägen till den frid som finns i gemenskapen med den Kristus som genomlevt och överbryggar existensensen till dess fullhet.

Synden i McFagues teologi
McFagues syndbegrepp tar sin utgångspunkt i människan, i kollektiv mening, och i hennes förhållande till sin plats och roll i skapelsens stora sammanhang. McFague ser, till skillnad från Tillich, människans synd i relationerna till allt annat existerande, inte bara i relation till sig själv. Syndens natur i McFagues teologi har formen av ett självpåtaget utanförskap i relation till det eller den andra som existerar. Synden består av att människan, som enskild individ och som kollektiv, inte tillerkänner sig det ömsesidiga beroende som råder mellan allt som existerar utan ställer sig vid sidan av och relaterar till allt annat som skilt från och underordnat sig själv. Även McFagues tankar finns i annan form hos Luther. Återigen skiljer sig språket men det finns gemensamma tankar för människornas ansvar. Luther skriver:

"Vi skall alltså lägga händerna i kors, ingenting göra och vara nöjda med att tro? Nej, ni syndare, blir då svaret, så är det inte. Så skulle det förhålla sig, om vi alltigenom och fullkomligt vore inre, andliga människor, vilket dock inte sker förrän vid de dödas uppståndelse på den yttersta dagen. Så länge vi lever i köttet, börjar och fortsätter vi bara det som skall fullbordas i det tillkommande livet." (Luther s. 24)

McFague utvecklar en vidare förståelse för människans ansvar än den som står att finna hos Luther, vilket i och för sig inte är anmärkningsvärt givet det tids- och rumsmässiga avståndet dem emellan. Poängen är att ett yttre ansvar för skapelsen flyter upp som ett gemensamt drag i deras teologier och att synden är relaterad till ett bristande ansvarstagande. Således, McFagues tankar om människans ansvar för skapelsen och för varandra finns förankrade i en lång teologisk tradition.

Att McFague sätter fingret på en både akut och öm punkt i människans varande framgår med all önskvärd tydlighet då förfärande situationer runt om vår värld beskrivs. Det är plågsamt att bli medveten om hur människan och människor på de mest fasansfulla sätt våldför sig på miljö, djur, natur och varandra. McFagues teologi har en skriande aktualitet och borde vara en stor angelägenhet långt utanför de troendes krets – detta i en värld som alltmer vittnar om de förskräckande konskevenserna av att bortse från de perspektiv hon lägger fram.

Avslutande tankar
Synden som begrepp är viktigt. Inte minst som en konkretisering genom vilken det är möjligt att formulera och förstå vad som är fel i en människas liv, vad felet består av, hur det har uppstått och hur det kan åtgärdas. (Med ”fel” menas då vad som förkrymper, begränsar eller försvårar en människas levande.) Det är viktigt att tydliggöra att synd i det här fallet inte är detsamma som skam eller skuld. Skam eller skuld upplevs oftast i relation till andra människor medan synden, som den formuleras här, berör människans relation till Gud.

Luther menade att den eller det en människa sätter sin tilltro till, förväntar sig allt gott av och tar sin tillflykt till när hon är i nöd – det är hennes Gud. Att missta något yttre för, eller tillskriva något yttre rollen av, Gud kan i den meningen utgöra en synd om det förhindrar eller försvårar relationen till Gud. Skam och skuld bör hanteras genom relationerna människorna emellan – synden bör hanteras i människans relation till sig själv och Gud.

Både Tillich och McFague tillför viktiga aspekter för att göra begreppet synd begripligt och – vilket är vikigare – relevant i vår tid. Att med Tillich existensiella utgångspunkt konkretisera syndens form, ursprung och konsekvens för och i den enskilda människan kan bidra till medvetenhet och förståelse för den egna livssituationen och möjliggöra ett befriande från förkrympande föreställningar, inom ramen för en kristusrelaterande världsbild. Den befriade människan kan sedan med hjälp av McFague finna sin roll, plats och betydelse i det större sammanhanget. För att uttrycka det annorlunda: Den gamla människan kan förlösas från sina bojor och bli en fri människa i en gudstjänares gestalt.

Litteratur
- Luther, Martin, 1994: En kristen människas frihet. Borås: Verbum förlag.
- McFague, Sally, 1987: Models of God. Philadelphia: Fortress Press.
- Tillich, Paul, 1975: Systematic Theology, Volume two. Chicago: The University of Chicago Press.

...
(Andra bloggar om: teologi, filosofi, religion, kristendom)
(Technorati: teologi filosofi religion kristendom)